Lite
Kroppahistoria. Att med säkerhet
fastställa när den första bebyggelsen kom till i Kroppa
går inte.
Man kan lätt frestas att tro att det i denna
vackra bygd bott människor sedan urminnes tider. Enligt
Erik Fernow (beskrivning
över Värmland) skall
det finnas en begravningsplats från 1300-talet vid borgen
då endast två kroppabor skall ha överlevt pesten.
Enligt samme Fernow skall det också ligga en hednakonung
begraven i Jordkullen vilket skulle bevisa att det här bott folk sedan
vikingatider.
Inte långt från Jordkullen ligger Riddarnäset där man 1911 fann en
stenyxa från stenåldern. Riddarnäset liksom riddaröarna i
Östersjön skall ha fått sina namn då de varit boplats för Riddaren Peder
Holmfasta vilken var förrymd dråpare. Det var Riddaren Peder som på en av
sina strövtåg hamnade i Persberg, vilket också fått sitt namn från densamme. Där
sov han på marken och drömde att han låg på en stor skatt, när han
vaknade rev han i mossan och där fanns malmen. Riddaren Peder benådades av
kungen för sitt fynd och Magnus Eriksson upprättar 1360 ett privilegieribrev
för "Monte Ferri" vilket avsåg Persbergs malmberg och Kung Erik
XIII av Pommern gav privilegier för "Järnberget i Värmland" år
1413.
Man kan nog
säga att det var då allt startade. Fram till
1529 vandrade pilgrimer genom området på sin väg mot Nikaros och här finns
gamla platser som "klostret och Kappershea". Man kan utläsa av Jordeboken från 1540 att det då fanns
hyttor i drift både i Gammalkroppa och Nykroppa. År 1582 anlade
Hertig Karl en kungsgård i Kroppa. Den besöktes även ett flertal gånger
av hans söner och senare änkehustru. Kroppa var då
huvudort för Bergslagen och östra Värmland. Det var vid
den tiden de flesta torpen som finns runt Kroppa byggdes. Kolonisationen
inleddes av Bo Ribbing på uppdrag av Hertig Karl.
Man kunde som torpare få sex års skattefrihet för att
taga upp ett nytt hemman. Kungsgården revs av arrendatorn major Carl Lindroth
någon gång mellan 1669 och 1687. Det huvudsakliga koloniseringsarbetet i bygden
utfördes av bergsmän och torpare då detta aldrig varit mycket till
jordbruksområde och det var nog silverfyndigheten i hornkullen som
först banade väg för detta, där bröts silver redan under
medeltiden och senare av vasakungar. Detta
pågick fram till 1845 och blev aldrig riktigt lönsamt. Under 1600-talets senare del och 1700-talet var
den verkliga högkonjunkturen i Kroppa. Man kan av tullstatistik utläsa att
Sverige tillgodosåg 40% av det engelska järnbehovet, av detta kom 22%
från den värmländska bergslagen och i Kroppa tillverkades kanoner och kulor
till den svenska krigshären. Järnbruket i Kroppa växte och var som störst
i början 1940-talet, då fanns där träkolshytta, tre martinungnar, två
ånghammare, götvalsvärk, gjuteri och smedja, då med ca. 800
anställda. Fram till slutet rationaliserades verksamheten i etapper och nedlades 1972.