Fakta om Gös

• Miljö: Gösen trivs bäst i större, ej alltför grunda, helst lergrumliga sjöar eller i vattendrag med ringa ström samt i skärgårdars bräckvatten. Den lever i det fria vattnet och undviker i regel stränderna, där den ofta uppehåller sig nära bottnarna, gärna intill sluttande sådana eller friliggande grund. Vintertid vistas arten under längre period vid bottnen, varunder ringa näring intas.
  
• Könsmognad: Inträder hos hanen vid 25 - 35 cm:s längd (200-300 gr), hos honorna vid 30 - 45 cm:s längd (200 -850 gr). Könsmognaden är främst beroende av tillväxthastigheten, storleken, vilket överenstämmer med de flesta andra fiskarter. Därav sker könsmognaden vid mycket varierande ålder beroende på vattetenmperatur och födotillgång. Gösen leker även i rinnande vatten. 
  Äggantalet hos en 1 kg hona är ca 200.000, för en stor hona ca 1.185.000. Romkornen avges i grunda lekgropar och klibbar fast på underlaget. De vaktas under några dygn av föräldrarna och kläcks efter ca 10 dygn under förutsättning att vattentemperaturen är minst 9°. Ynglet, som är 5-6 mm, sprider sig omedelbart i fritt vatten där gulesäcken absorberas.
  
• Lek: Sker vid en till tre meters djup på hårda bottnar gärna med rötter, stenar eller nedlagda vasar.
  Leken startar om försommaren vid en temperatur av 10 - 12 C
  
• Hanen vaktar rommen mot predatorer och fläktar syrerikt vatten med hjälp av bröstfenorna över rommen vilken samtidigt befrias från slam. Hanen stannar vid rommen tills kläckning sker. Om hanen ej kan förse romkornen med syrerikt vatten eller om slamtillförseln är för stor dör rommen, med början där den ligger i tjocka lager. Det bildas då grogrund för svampen Saprolegnia som får fäste på de döda äggen och sedan snabbt sprider sig till hela leken.
  
• Kläckning: Sker efter 4 -10 dagar beroende på vattentemperatur.
  
• Som yngel: Livnär sig gösen av plankton och insektslarver, som unge av fiskyngel och kräftdjur och som vuxen av fiskar, t ex nors, löja, groplöja, mört, sik och abborre.
  
• 47 % av sin längd och 13 % av sin kroppsvikt är maximalt vad ynglet kan förtära vid 70 mm längd. Med andra ord ett byte som är 33 mm långt och väger 0.4 gr. Storleken av bytet i förhållande till kroppsstorleken avtar med storleken. En gös med kroppslängd 60 cm föredrar byten ej överstigande 15 cm.
  
• Förekomst i Sverige: Vänerns, Hjälmarens och Mälarens vattensystem samt ett i stort sammanhängande område omfattande nordöstra Östergötland, Södermanland, Närke, Västmanland, sydöstra Uppland, sydvästra Dalarna (Dalälven) och vidare i Norrlands kustland norrut till Torne älv. Därutöver finns gösen spridd i Skåne (Vombsjön, Oppmannasjön och Ivösjön), Halland Rolfsåns vattensystem, nordöstra Småland, Öland (Hornsjön) och södra Västergötland (Mjörn). Arten har också inplanterats i andra landskap. I Östersjön förekommer gösen i skärgårdar och kustfjärdar från norra Småland till Norrbotten, där den anträffats i Luleå skärgård. den är också funnen vid Skånekusten (Simrishamn). Inplanteringar på Sydsvenska höglandet har gett upphov till raskt ökande stammar.
  
• Flyttning:  Om det finns stationära göspopulationen kan andra bestånd föra ett kringströvande liv och vandra avsevärda sträckor. Detta sker bl a före och efter leken, t ex i Mälaren upp till 100 km. Arten kan också vandra upp för lek i rinnande vatten och därvid forcera små forsar och fall, varefter den vilar vid botten.
  
• Vanor: Gösen lever i stim eller enstaka. Under sommaren är den aktivast nattetid och under andra årstider vid skymning och dunkel. Vid höga temperaturer går den nära ytan, vid kallare väder håller den sig till djupare vattenlager. Arten ser bra i mörker och "smyger sig" i skydd därav in på bytet.